Han undrar var hennes fingrar kan va
Om de inte dansar på mig
Då är de någon annanstans
Precis som om de aldrig fanns
Kanske de inte fanns?
För bra för att vara sant
-
Det känns som att allt händer på en gång.
Ena stunden sitter jag och har panik över att det inte löst sig med sommarjobb trots att det löst sig för ungefär alla andra, skickar ut desperata mail till diverse avdelningar och tänker att alla hatar mig. Panikar lite till över en stundande 8-veckorspendling till Köping, förstår inte hur jag ska ha varken tid eller råd eller ork till att skumpa runt på en buss två timmar varje dag.
Nästa stund har jag fått drömjobbet på förlossningen (!!!!) och blivit tvungen att tacka nej till två intervjuer och ett jobberbjudande (angenämt problem, men ändock) OCH blivit med bil, bara sådär.
Två stora ångestmoment förvandlades till barnslig lycka på mindre än en vecka.
Helt okej.
