tisdag 4 oktober 2011

Sparkar höstlöv med min son, gud välsigne hans små fötter där de går


Som sagt. Hösten är fantastisk.
Efter att vi (äntligen) köpt ordentliga skor till Vide så kunde vi ge oss ut i gräset och skogsdungen utanför huset, sparka lite löv och känna doften av höst. Och den doftade för övrigt exakt som jag minns den från barndomen. Det förändras liksom inte. Jag tycker att det är fint.

-

Idag har jag för övrigt lyssnat på föreläsning om människa och hälsa, ätit kinabuffé med finaste pluggänget, skrattat nästan hälsovådligt mycket, fastnat i engelsk kurslitteratur och häpnat över detta faktum (engelska har alltid varit mitt paradämne, så döm om min förvåning när det tog över 20 minuter att läsa två sidor Nursing Theory. Inte okej.), nojat litegrann över eventuell hjärntumör (ett tag hann jag tänka att jag var hypokondrisk, men det stämmer inte riktigt, jag är bara jäkligt pessimistisk av naturen tror jag), äntligen fått tummen ur och köpt en liten mini-Kånken till Vide inför förskolestarten, samt dött Stora Sötdöden när han provade den på.


Så kan det vara.

5 kommentarer:

F. sa...

LOVE International Giveaway: http://fashion-way-of-life.blogspot.com/2011/10/love-international-giveaway.html

xoxo F.

jos sa...

Åh! Milo har en likadan kånken, dom är fantastiskt söta (och oerhört gulliga på).

Fifi sa...

Nu dog jag sötdöden!

Kristin - Lilla vicke Vide och hans knäppa morsa sa...

oj oj oj så sött så man får hål i tänderna :)

Emeli / lovely chaos sa...

finns det nåt gulligare än ettåringar? vill ha!