onsdag 1 februari 2012

Det gör inte ont så länge du är med mig



 


Hänt de senaste dagarna:
Jag har varit i skolan, umgåtts med fina vänner, haft föreläsning om blodet, upplevt konsekvenserna av att ha med sig linssoppa som matlåda (rekommenderas ej pga explosionsrisk), ätit semla tillsammans med Vide (som för övrigt var lite halvskeptisk men till slut tyckte att det var fantastiskt att få kladda med grädden), haft ångest över diverse läskiga telefonsamtal som jag borde ta tag i men inte vågar, blivit monsterförkyld över en natt, varit tvungen att stanna hemma från skolan, konstaterat att min son tror att Iggy Pop är jultomten (vi får nog ta ett snack om det där vartefter), tittat på sjuhundrafemtioelva avsnitt av Ally McBeal och tyckt synd om mig själv, kramat min pojkvän, varit antingen för tyst eller för upprörd för att kunna fungera socialt.

Det är ett hårt liv och så vidare. Men jag står på benen ändå. (Nåja, metaforiskt sett. Jag hade stått på benen om det inte vore för att jag blivit attackerad av elakt rhinovirus och inte orkar lyfta ett finger.)

Och just det, om ni vill följa mig på Instagram så heter jag regnsjuk. (Vad annars?)

4 kommentarer:

Fifi sa...

Det går att ha linssoppa som matlåda! Frys in den i en påse, ta sedan med den i en burk, låt den stå i rumstemperatur tills den ska ätas, varm den och ät!

Men tänk vad tufft om Iggy Pop skulle vara jultomten?

Lissie sa...

Adorable semle-bild :)

Krya på dig! Det är ju ändå alldeles för kallt för att gå ut! Kram

Elvira sa...

Oh, nu följer jag dig på Instagram!

Emeli sa...

Jag tänkte....att kanske skulle du och jag anställa en telefonperson - alltså en person som kan ringa alla jobbiga samtal åt oss. Vi kan dela på telefonpersonens lön. Vad sägs?
(för jag HATAR också att ringa otäcka telefonsamtal. är inte så förtjust i telefonsamtal överhuvudtaget)