Minnen av aprilhimlen

De senaste dagarna har varit så fina, och jag har fyllt på mitt glädje-och energikonto med så många miljoner att jag knappt kan räkna dem. Det har varit middag och vin med fina vänner, lekplatshäng, Vides första uteglass, balkongmys, klarblå aprilhimlar och nytt kök (nåja, köket är inte helt färdigt än, därför får ni bara se en liten glimt av nya tapeten och gardinen). Vide har varit på sitt allra underbaraste solstrålehumör i flera dagar, underbara dagar, som får mig att genast glömma bort de veckor av trots som föregick dem.

För första gången på evigheter kommer jag på mig själv med att skratta, innerligt. 
Låt mig behålla det här.

De kallar mig galen älskling men hämnden är ljuv

Jag klarade omtentan i anatomi & fysiologi. Min akilleshäl.
Jag segrade till slut och jag kan knappt tro det.

Ikväll firar jag med lyckotårar, Downton Abbey på dvd och knallrött läppstift. Mest för att jag inte alls är den typen som kan gå runt med blodröda läppar och känna mig bekväm - men jag vill ju så gärna vara det. Och efter det här strålande beskedet känns ingenting särskilt omöjligt längre.

It wasn't meant to be a hole in the ground

Jag hade så storslagna bloggplaner.
Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg (med bilder) om helgen i Norrköping, om hur jag och mamma åkte på en spontanresa till Ullared, om hur mycket jag längtar hem till min familj ibland. Men orken räckte inte riktigt till.

Jag hade också tänkt följa Lisas exempel och göra en liten the soundtrack of my life-berättelse med tillhörande spotify-lista. Jag kom ganska långt. Lyckades täcka in både högstadiet och en liten del av gymnasiet i ett två-sidors worddokument. Men jag insåg att jag blev lite carried away när jag läste igenom och såg att det till största delen handlade om mina kärlekar och självutlämnande högstadietankar och alldeles för lite om musik. Och helt ärligt - det kändes lite fånigt och ganska ointressant. Kanske återupptar jag det när jag har mera ork. Jag hoppas det, för jag gillar verkligen idén, nostalgiker som jag är.

Hursomhelst. Nu har jag just ingenting att berätta om, mina storslagna planer till trots.
Vilket magplask.

Why do I smile at people who I'd much rather kick in the eye?

Dagens insikt: jag har en tendens att vara alldeles för snäll mot fel människor.

Klagosång

Den här tisdagen kan ju gå och dra något gammalt över sig.

Jag är trött och arg och panikstressad, det äckelsnöblaskar ute, vårt hem är upp&ner på grund av hantverkare och golvläggning, kvalitativ metodteori är en jävla skitkurs och någonstans mitt i allt elände så ska jag hämta Vide på förskolan och han kommer att vara arg för att han vill stanna kvar och leka med plastdjuren och vägra klä på sig ytterkläder och i vanliga fall kan jag hantera sånt men inte idag, bara inte idag!

Men köksgolvet har ju gått från att vara kräkgult till en lite trevligare elefantgrå färg i alla fall. Alltid något.

Äntligen min tur

Och just det, jag blev ju "taggad" av fina Jos. Den där roliga frågegrejen som cirkulerar runt överallt och som jag i mitt stilla sinne har hoppats på att någon ska skicka vidare till mig (haha). Med regler på engelska och allt.

– Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog.
– Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.
– Create 11 new questions for the people you tag to answer.
– Go to their page and tell them they’ve been tagged!
– Do not tag back to the person who has already tagged you.

Frågorna då:

1. Om du bara fick äta en maträtt resten av livet, vilken skulle det bli?

Potatisgratäng! Jag skulle kunna äta det till frukost, lunch, middag, lördagsgodis, ja jämt.

2. När blev du riktigt arg senaste, och varför?

Jag blev så arg en av de sista dagarna på praktiken att jag grät och skakade hela vägen hem, på grund av hur vissa i personalen betedde sig. Såhär i efterhand tror jag nog att det var en grav överreaktion som säkerligen hade med pms att göra. I övrigt blir jag inte sådär kokande arg så ofta längre. Mest lite småsur.

3. Vad önskar du att du gjorde lite oftare?

Jag önskar att jag var bättre på att komma iväg och träna. Och så kan jag väl önska att jag var glad oftare än jag är.

4. Bästa ålder?

17 och 22 är mina bästa åldrar hittills.

5. När någon uppenbart tränger sig före dig i kön, vad gör du?

Antagligen står jag bara kvar som ett fån och kastar mördarblickar i ryggen på den som trängt sig. Någon enstaka gång kanske jag harklar fram ett litet "ursäkta, det var nog min tur nu", men oftast lider jag bara i tysthet. Tyvärr.

6. Vilket föredrar du, vår eller höst?

Våren! Hur allt blir grönt och fint efter typ 8 månader av grått snöäckel. Hur det doftar av syrén och hägg och gräs överallt. Underbart!

7. Tv-program du inte vill missa men skäms lite för att du tittar på?

Jag tittar inte så mycket på TV... 

8. Vad gör dig sådär riktigt bubbligt glad?

Åh, massor. Att stå och titta på Vide när han sover, att höra honom skratta så att han kiknar. När någon säger fina saker om mig. Att bli godkänd på en tenta. Att promenera med solen i ögonen med en fantastisk låt i hörlurarna.

9. Senast lästa bok, och vad tyckte du om den?

Det var längesedan jag läste ut en bok. Jag har påbörjat hur många som helst, men är verkligen inte inne i en läsperiod just nu. Det gör ont i ögonen att läsa och det känns mest bara jobbigt. Börjar tro att jag kanske måste skaffa läsglasögon. Hursomhelst. Den senast påbörjade boken är i alla fall Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs. Jag läste den en gång i gymnasiet, men jag kände att det var dags att läsa om den.

10. En daglig ritual du har svårt att bryta?

Det här med "något gott" på kvällen. Herregud. Just nu är jag lite besatt av att äta popcorn, dricka cocacola och titta på Gilmore Girls när Vide har lagt sig. Omöjligt att bryta. Men det är ett glädjeämne och glädjeämnen är ju faktiskt bra saker. Så det gör inte så mycket, tänker jag. (Inte förrän jag går till tandläkaren nästa gång i alla fall).

11. Vad hoppas du att du gör om tio år?

Lever. Skrattar. Älskar.

Och här kommer mina frågor:

1. Vad röstade du på i valet 2010?

2. Skulle du rösta likadant idag?

3. Vem är din favorit-Beatle?

4. Hur tror du att människor omkring dig ser på dig?

5. Hur ser du på dig själv?

6. Vad är det godaste du vet?

7. Hur långt kan du springa utan att stanna och gå en bit? 

8. Vad är du bra på?

9. Berätta om din mest smärtsamma upplevelse någonsin?

10. Vad är det pinsammaste du varit med om?

11. Om du bara fick lyssna på en låt resten av ditt liv, vilken skulle du välja?

Åh, det känns som att alla bloggar jag läser redan har fått en sån här redan. Och jag vill ju att alla ni ska göra den. Kan vi inte bara enas om att alla gör den här listan? Jaa, det gör vi! Se så nu!

En dimmig himmelsdröm

Det finns få saker som berört mig så starkt som föreställningen gjorde igår. Jag skulle vilja skriva spaltmetrar om ljussättningen, gitarriffen, koreografin, MUSIKEN, gåshuden, dethärfårintetaslut-tankarna och Ola, herregud, Ola. Ansiktsuttrycken, falsettrösten, Judaskyssen och törnekronan. Hur jag satt där på femte bänkraden, tog mitt 14-åriga jag i handen och deklarerade för henne att Ola Salo-förälskelsen har återuppstått, 10 år senare. (I en något mindre hysterisk version, möjligtvis).

Men ord kan ju aldrig göra upplevelsen rättvisa.

Fem plus. Helt klart. Eller tio. Eller sjuhundrafemtioelva.

If you need me to be with you, I will follow where you lead

Tentan är gjord och nu får det bära eller brista helt enkelt.
Helst bära.
Åh herregud, låt det bära.

-

Ikväll ska det städas och tvättas till förbannelse. Jag vill hellre äta god mat och titta på Gilmore girls hela kvällen. Kanske hinns det med, det också. Ja, definitivt. Jag tycker nog att jag förtjänar det.

Som maräng

1.
Du slog dina klackar ihop, sådär
som du alltid gör när du är nervös
Jag räknar fräknar
Försöker glömma bort att
(Du. Är. Söt.)
- men ingalunda.

2.
I tanken:
Du&jaghångel
en sommaräng
(som maräng)
Min klänning vindfladdrar
- och din lugg.

3.
Jag tvinnade mitt hår, sådär
som jag alltid gör när jag är nervös
Jag räknar fräknar
Räknar fräknar

4.
Kyss mig en gång till.

Saknaden är näven, träffar i magen

(Ibland undrar jag om jag 
någonsin 
kommer att sluta tänka på oss som något som 
egentligen 
skulle behöva limmas ihop.)

En långfredag

Den här påsken blev ju kul. Inställd Norrköpingsresa, äckelsnöväder, intensivplugg till vansinnets gräns, ett barn som plötsligt får fyra nya tänder samtidigt och följaktligen drabbas av en jäkla massa feber och gnäll och sömnsvårigheter och fan och hans moster. Det är tur att det finns barn-alvedon, och det är en himla tur att vi har ett helt påskägg fullt med godis och en hel box med Gilmore Girls (som vi precis börjat titta på från början igen, älskar det!), hur skulle det annars se ut?

Glad påsk, alla!

-

(Tack ni som svarade på frågorna förresten, så himla roligt att läsa!)

Tell me

Hörrni. Nu kan jag inte hålla mig längre.
Jag har sett sådana här listor lite överallt, och nu har nyfikenheten blivit så stor att jag bara inte kan låta bli att härmas lite.

Jag vill så gärna veta vilka ni är. Jag vet att ni är betydligt fler som läser än som kommenterar.
Kan ni inte svara på de här frågorna? Både ni som brukar kommentera och ni som kanske gärna låter bli? Berätta om er själva! Det här vill jag veta:

1. Bloggar ni? I så fall var?
2. Var bor ni?
3. Hur länge har ni läst min blogg och hur hittade ni hit?
4. Vad gillar ni med bloggen?
5. Vad borde jag ändra på?
6. Favoritmusik?
7. Favoritbok?
8. Favoritfilm?
9. Vad ska ni äta / har ni ätit ikväll?
10. Vilka bloggar får jag bara inte missa?

(Och snälla svara, det blir så pinsamt om kommentarsfältet lyser tomt, haha)

Ensamhetens bombplan bombar hela natten, det är värsta attacken

Öppet brev till min kropp:

Okej okej, det var fem påfrestande veckor, men snälla kroppen, kan vi inte gå vidare nu? Bara för att du äntligen får slappna av lite så behöver det väl för guds skull inte innebära att du ska klappa ihop totalt? Jag föreslår att vi samlar våra krafter och går vidare nu, vänder blad. Jag vill faktiskt kunna stå på benen imorgon när nya kursen börjar. Ska vi enas om det nu? Bra, då säger vi så. Tack.

Vänliga hälsningar,
Sandra