Ensamhetens bombplan bombar hela natten, det är värsta attacken

Öppet brev till min kropp:

Okej okej, det var fem påfrestande veckor, men snälla kroppen, kan vi inte gå vidare nu? Bara för att du äntligen får slappna av lite så behöver det väl för guds skull inte innebära att du ska klappa ihop totalt? Jag föreslår att vi samlar våra krafter och går vidare nu, vänder blad. Jag vill faktiskt kunna stå på benen imorgon när nya kursen börjar. Ska vi enas om det nu? Bra, då säger vi så. Tack.

Vänliga hälsningar,
Sandra