måndag 16 januari 2012

I'm ready to be heartbroken, 'cause I can't see further than my own nose at this moment

Lördagen i Norrköping var riktigt fin, om än lite för kort. Jag och de här fina tokarna hann med en snabbvisit hos familjen, en solskenspromenad genom mitt älskade industrilandskap och slutligen en varsin falafelbaguette på Världens Bar innan det var dags att åka tillbaka till Västerås igen. Nästa gång ska jag stanna längre...

-

Annars var helgen inte någon höjdare direkt. Söndagspsykbryt, förkylningssymptom och dåliga tankar om mig och mitt föräldraskap. Slutligen fick jag en saftig fläskläpp av Vide. Rätt åt mig! Kanske var det en käftsmäll jag behövde för att - så att säga - vakna och lukta på kaffet. Jag gör så gott jag kan liksom, mer kan ingen göra. Och jag menar, att Vide just nu har sin värsta trotsperiod någonsin och dessutom föredrar sin pappa framför mig - det har ju knappast med mig eller mitt föräldraskap att göra. Det är bara en del i utvecklingen. Jag måste sluta ta precis allting personligt. Jag är en ganska bra mamma, trots allt. (Hej äckelpepp!)

7 kommentarer:

Lisa sa...

Precis det man vill få ut av Norrköping! Saknar verkligen alla stunder jag hade på Världens bar som yngre där man bara pratade strunt och drack cola i evigheter.

Och det är ju så himla svårt att vara mamma, man tyngs alltid av helt obefogade tunga tankar om hur vida man gör rätt eller fel, du är alldeles garanterat den bästa mamma Vida kan ha, så det så! Och peppa på bara, man behövert!

Fifi sa...

Du verkar vara en sådan omtänksam och varm mamma! Det var bara det :)

Lisa sa...

Vide ska det såklart stå. :)

Sara sa...

Visst är det jobbigt när barnet föredrar pappan, men det har ju som du säger inget med ditt föräldraskap att göra. Det är bara så det är ibland, och en del av utvecklingen.

LE VELOUR sa...

Frank hade också en period för ett litet tag sedan när bara hans pappa dög. Det kändes i hjärtat, det gjorde det. När vi hämtade honom på dagis och han direkt sprang fram till Christoffer och knappt ville vara hos mig. Fy! Hemskt. Det gick tack och lov över och nu duger jag igen, så jag tror det är någonting alldeles normalt och inte är du någon dålig mamma för det, finaste du.

Emeli sa...

Klart man ska peppa sig själv! Bästa medicinen :)
Stor kram finaste du!

Lissie sa...

Jättejättebra mamma är du! Sådetså!