Jag är alldeles för harig för att köra bil i monstruösa regnoväder. När vindrutetorkarna inte hänger med och vägen är alldeles översvämmad och jag inte ser ett jota - då blir jag rädd på riktigt.
Idag var första gången jag körde bil ensam med Vide i baksätet. Han var väldigt duktig större delen av tiden, men på hemvägen blev jag tvungen att skriksjunga Sjörövarfabbe för att han skulle fortsätta i samma lugna anda. Jag kände mig verkligen som en supermorsa när jag lyckades hålla koll på vägen genom regnovädret, hålla alla trafikregler i huvudet samtidigt som jag kom ihåg alla sjörövarverserna och alla sjösjukevändor ner i kajutan hit och dit. När jag kom hem och hade lyckats parkera bilen (som jag för övrigt backade in, Jonathan) var jag överlycklig över att inte ha kört ihjäl någon idag heller.
3 kommentarer:
Det var inte dåligt! Själv är jag ganska glad över att vi inte har någon bil, för jag hade aldrig vågat köra ensam med Elly, för skulle hon börja skrika skulle jag säkerligen glömma att jag befann mig i trafiken...
Du är en supermorsa ;) Och att köra bil överhuvudtaget är ju lite läskigt när man inte helt har vanan inne, och lägg på ett regnoväder...
Yes, jag spelar gitarr. Fast jag spelar piano först och främst, men... vi är en musikfamilj. Så jag kan lite av varje, i varierande grad... Kul att du också spelar, hellre än bra är fint det med tycker jag :) Kram
Ja, ost och sushi saknade jag när jag var preggo. Särskilt i julas, då blev jag vansinnigt sugen på pepparkakor med ädelost!
Skicka en kommentar