måndag 14 januari 2013

Och när folk ser oss säger de: där finns ett ljus som aldrig går ut


Jag går hemåt i snön, halkar på en isfläck och under ett kort ögonblick förnimmer jag känslan av att mitt sinne är lika klart som stjärnhimlen i januarikvällen. Ögonblicksminnen avlöser varandra på löpande band medan jag försöker parera fallet. Blickar, ord, tårar, sorg och skratt. Dina händer som sträcker sig efter mina. Kontaktytan bränns men bränt barn vill in i elden och

jag faller inte mer.

1 kommentar:

Linnea sa...

Jag är så glad att du skriver på bloggen igen! Ville bara att du ska veta det. <3