tisdag 17 maj 2011

Do you remember when I dreamed about witches?

Jag blir alltid lika barnsligt stolt över mig själv varje gång jag går ner till tvättstugan helt själv. Den ligger ju under markplan och det är alltid mörkt och kallt och läskigt därnere. Det kan tyckas löjligt och tragiskt och gudvetvad, men jag har alltid tyckt att källare har varit obehagliga.

Jag avskydde att gå ner på nedervåningen hemma när jag var liten och det var mörkt. När jag var tvungen så gick jag med klampande steg och uträttade mina ärenden fort som attan. Sedan skyndade jag mig alltid uppför trappen igen, det fortaste jag kunde, och hade alltid känslan av att vara jagad av någon läskig varelse som hade uppenbarat sig ur mörkret i källarutrymmet medan jag hade vänt ryggen till. Häxor, säkert. Jag drömde alltid mardrömmar om häxor.

Jag trodde att det bodde en häxa under min säng också. Varje gång jag skulle lägga mig trodde jag att en benig arm, full av leverfläckar, i sann Pomperipossa-anda (eller kanske häxan i Snövit), skulle ta tag i mitt ben och dra in mig under sängen. Så jag tog alltid sats från andra änden av rummet och sprang för att sedan hoppa upp i sängen innan häxan fick tag i mig.



-

Ehm. Ja. Tvättstugan var det ja. Inget att rapportera där. Inga häxor i mörkret eller i torktumlaren heller, för den delen. Det känns bra.

4 kommentarer:

Elvira sa...

Minns att jag själv hade ett par mardrömmar om häxor när jag var liten. Speciellt efter att ha sett en film (som jag inte minns namnet på) där en bunt häxor jagar en liten pojke (som jag har för mig att de förvandlar till en råtta) och hans farmor.

Anja sa...

Haha men fy! Tur att ingen häxa lurade i torktumlaren. Men jag håller med om att källare/ mörka nedervåningar alltid är lite läskiga. Just den där känslan när man vänder sig för att gå tillbaka och håret i nacken reser sig. Blah! Jag hade svårt för en lång korridor när jag var liten. Varje gång jag var hos mormor och skulle ta mig från toan eller rummet längst bort genom den mörka korridoren så fick antingen någon följa med eller så rusade jag som en galning, vilket med jämna mellanrum slutade mindre olyckor. Nu är jag mer rädd för seriemördare...

Catharina sa...

Jag var livrädd för häxan i Snövit när jag var liten.

Visst är påsen fin! Väl värd 60 spänn. Här kan man köpa dem: http://gimmeindie.se/live/konsert/

Kristin - Lilla vicke Vide och hans knäppa morsa sa...

Haha jag dör! Jag var likadan när jag var liten (hade tack och lov ingen källare) och tog alltid sats från dörren och hoppade till sängen för att ingen skulle ta tag i mitt ben haha ;D