Idag går jag runt med både rethosta och höstkänslor i bröstet. Gårdagens breakdown tog på krafterna, och även om problemet löstes på bästa möjliga vis så lyckades några hjärnspöken överleva. Kanske blir man aldrig helt och hållet fri? Kanske måste man bara finna sig i att det finns bra dagar - och dåliga. Kanske måste man inse att även om man har lyckan i grunden och vet hur man handskas med hjärnspöken, så kommer de alltid att anta nya formationer och överraska en med krokben när man minst anar det. Och hur duktig man än har blivit på att parera snubbelfall genom någon slags varseblivning, så går det inte alltid att förutse krokben. Förr eller senare snubblar man, om än inte lika frekvent som förr.
I tre timmar till är vi ensamma, jag och Vide. Sedan kommer Jesper hem från jobbet och vi ska förbereda oss för morgondagens Stockholmstripp. Tvillingdop ska det bli, och jag har en pangidé på gång för doppresent. Tyvärr innebär det att jag måste förlita mig på det där ordet jag avskyr så innerligt: inspiration. Kreativa personliga presenter är de bästa, men de innebär ju också så otroligt mycket mer jobb än de traditionella. Vi får se hur det går.
4 kommentarer:
Haha det låter som att jag får skriva mer om min underbara karl ;)
Doppresenten blir säkert jättebra!
kram
Ja vi får väl helt enkelt finna oss i att det finns både bra och dåliga dagar och vänta ut stormen de dåliga dagarna. Men det svåra är ju att veta hur man ska göra för att inte fastna i de dåliga dagarna för länge... jag känner mig lite fast, jag vet att jag också har lyckan i grunden, det är därför jag blir så arg på mig själv för att jag inte kan se det fina i livet istället för det dåliga.
Det känns skönt att komma bort en stund iaf och samla nya krafter. Ha det så fint på dopet och så. Puss <3
Exakt detta undrar jag också över...
Kram!
Kan du förklara mig vad betyder "grå efterslängar"? Jag lär mig svenska och kan inte förstå denna fras))
Skicka en kommentar