fredag 22 juli 2011

Jag är rädd för er.

Ibland tänker jag mig att första steget mot att bli mer social kanske skulle kunna vara att kommentera fler bloggar. Det är inte i första hand det jag menar med att jag vill bli mer social, men det kunde ju vara ett steg på vägen mot att bli social på riktigt.

Men vet ni? Jag tror att jag på allvar har lite social fobi även i bloggvärlden.

Jag försöker ibland. Bestämmer mig för att "nu ska jag minsann kommentera varenda blogg jag hamnar på med genomtänkta smarta kommentarer", men oftast finner jag bara att jag inte har något jag vill säga. Jag känner mig enbart obekväm. Stora bloggar med flera hundra bloglovin-prenumeranter skrämmer mig. Ofta är de blogginnehavarna antingen arroganta eller överpretentiösa, och sådant klarar jag mig faktiskt utan.

Men även små fina bloggar har jag svårt att kommentera. "Nej usch, kommer de tycka att jag tränger mig på nu? Jag har ju inget att komma med, lika bra att bara läsa och vara tyst". Idiotiskt? Klart som tusan att jag vet att det är idiotiskt. Alla blir väl glada av kommentarer liksom (så länge de inte är elaka såklart, men jag brukar inte ha för vana att slänga ur mig elaka kommentarer till folk.)

Det är bara att inse. Jag är folkskygg. Jag är rädd för er. Och varenda bloggkommentar jag lyckas åstadkomma är en inre kamp för mig. För att inte tala om hur det ser ut i verkligenheten. Det är ett problem, men det är ett problem jag har bestämt mig för att övervinna.

I augusti börjar jag på sjuksköterskeutbildningen. Det kommer att bli tufft på så många nivåer, men min största utmaning ligger faktiskt i att komma över min rädsla för andra människor. Men jag ska klara det. Och det ska bli så underbart skönt! För det här med att inte våga prata med folk... Det är ett jävla fängelse.

11 kommentarer:

Kristin - Lilla vicke Vide och hans knäppa morsa sa...

Älskar alla dina kommentarer bara så du vet ;)
Att börja plugga och sedan gå på praktiker kommer nog vara jättebra för dig. Då måste man ju börja prata med folk liksom ;)
kram kram

Fifi sa...

Jag blir alltid så glad av dina kommentarer och det tror jag att de flesta andra också skulle bli! Vill man inte ha kommentarer på sin blogg kan man ju faktiskt stänga av kommentarsfunktionen. Fast jag kan tycka att det är roligare att kommentera lite mindre bloggar, eftersom jag tänker att mina kommentarer kanske blir lite mer betydelsefulla där.

Och vet du vad? Jag tror att det är flera andra som känner som du inför utbildningen, som fasar lite inför de sociala pressen. Ni kanske finner varandra?

LE VELOUR sa...

Men hörru! Jag förstår den jobbiga känslan, men jag har aldrig uppfattat dig så som du beskriver. Lite tystlåten möjligtvis, innan du har blivit bekväm i kläderna, men sån är ju jag också. Därför vi fungerar så bra tror jag, vi är av samma skrot och korn.

Så jag vill bara säga det, att även om DU känner att du är folkskygg så är det inte alls så du uppfattas. Det finns blyga människor, och det finns människor som är personlighetslösa. Första gången jag träffade dig så var du lite blyg, men inte mer än så. Jag tror det kommer gå toppen med praktiker och sådant sen, det kommer säkert vara hemskt nervöst i början, men det klarar du ju! Och det är nog en jättebra övning. :)

moa sa...

Jag tycker mer än mycket om dina kommentarer! Dock känner jag igen mig allt för väl i det du skriver. Fängelse, där satte du bannemig ordet på känslan.

Fifi sa...

H&M! De finns i blått och rosa också :)

Kristin - Lilla vicke Vide och hans knäppa morsa sa...

Haha ja jag känner redan att den var värd varenda krona :) i lööööv it ;)

Hanna sa...

Precis just nu känner jag som du beskriver i inlägget. Jag vill så gärna kommentera, men jag vet inte vad. För vad skulle mina ord betyda för dig? Jag är hellre tyst och läser vidare.

Men ändå känner jag att jag måste peppa dig med några ord, oavsett om det betyder något för dig eller inte. Du är grym! Jag vet att du kan klara det.

(och dina kommentarer gör mig alltid jätteglad ska du veta)

Emeli / Lovely chaos sa...

Jag är också rädd för folk, men brukar låtsas att jag inte är det. Funkar ibland.
<3

Anja sa...

Jag älskar dina kommentarer, bara så du vet! Du skriver ju alltid bra saker och när jag ska förklara för killen vem du är så brukar det låta typ "jo men du vet, Sandra som läser min blogg och alltid har bra åsikter. Du brukar ju hålla med henne jämt". Och då vet han alltid vem det är jag pratar om...sedan Popaganda-diskussionen förra året =)

josefin mandarin sa...

lycka till! var stark och möt din rädsla. det blir fint tillslut

Elvira sa...

Det värsta och det bästa jag vet är att träffa nya människor. Bara tanken gör mig så nervös att det vänder sig i magen på mig och jag börjar kallsvettas, men samtidigt vet jag att allting blir vardag tillslut. Och det är tråkigt att missa ett tillfälle till att få en riktigt fin vän på grund av rädsla, för det har jag gjort allt för många gånger.