söndag 6 november 2011

Som en barndomsjul

De senaste dagarna har jag kommit på mig själv med att längta efter julen. Jag vill dra fram julpynt, sätta upp julstjärnor i fönstren, mysa ner mig bland täcken och titta på brittiska julfilmer i stil med Love Actually, lyssna på She & Hims julalbum (spotifylänk!), baka lussekatter med obligatoriska russin trots att det egentligen inte är gott, klura på julklappar och vara hemlighetsfull (bara för att två dagar senare vräka ur mig ett "äsch, jag kan inte hålla mig längre, öppna julklappen nu istället!"), lyssna på gamla amerikanska julsånger med Frank Sinatra, Bing Crosby, Ella Fitzgerald och Dean Martin, lägga in egen sill, griljera julskinka och gå och tjuvsmaka i tid och otid...

Och jag älskar att julen återigen börjar bli sådär barnsligt magisk för mig. Det finns oräkneligt många fördelar med att ha barn, och den återfunna julmagin är definitivt en av dem.

Förra julen.

(Men nog är det lite tidigt att börja jullängta redan? Skärpning Sandra - vänta tills november är slut åtminstone!)

7 kommentarer:

Lisa sa...

Men jag vet! Julen har verkligen fått helt annan betydelse sen man fick barn. Förra året var första gången jag riktigt såg fram emot den med barnslig förtjusning, nu kliar det i fingrarna efter att få börja julpynta. Det bästa av allt är när jag och min kille sitter uppe dan innan julafton och rimmar. Resulterar alltid i magknip efter allt skratt. :)

Fifi sa...

Men precis! Den där julmagin som jag har saknat så, plötsligt är den här igen!

Sanna sa...

Jag har också en svag längtan efter julen?! Den har varit spårlöst borta de sista åren och det känns som en kär gammal vän kommit tillbaka. Är det för man fått barn som det fått ny glöd? :))

Hur har det gått med inskolningen? Gick det bra? Det där samvetet kommer nog alltid att förfölja oss.

jos sa...

Jag har också börjat älska julen sen jag fick barn. Blir helt till mig när jag tänker på att jag i år dessutom har två ungar att pynta med (okej, den lilla kanske inte är nån vidare pynthjälp). Så himla mysigt är det! Innan tyckte jag mest att julen var jobbig, speciellt efter att pappa dog. Han var en riktig julnostalgiker så det blev inte detsamma utan honom. Men nu är det andra bullar!

Emeli sa...

Klart att du ska ha jullängtan nu! Det är ju liksom en del av själva grejen med jul - att längta. KRAMAR

mois sa...

alltså åh! älskar julen! allt du nämner är ju helt fantastiskt! längtar!!!

Marina sa...

Åh, ni är så himla fina båda två!
Jag får total ångest av alla människor som börjar tänka på julen redan nu. Jag älskar julen, det blir alltid en helt fantastisk dag men jag tycker den är så otroligt ångestframkallande innan dagen infaller. Men ändå satt jag och visslade på en jullåt senast idag så mitt undermedvetna kanske längtar ändå?
(för övrigt så saknar jag dig och våra samtal)