onsdag 2 november 2011

Walking aimlessly

Och efter en överjävlig dag måste det självfallet komma en fin dag, hur skulle det annars se ut?

Idag har jag och Amanda powerpointat oss, kapat ett grupprum av Markus & co, ätit Happy Meal på McDonalds, flanerat planlöst, köpslagit om halsdukar och haft det allmänt fint. Sådana dagar behövs också såhär i novembermörkret.

Imorgon ska jag, helt ensam, lämna Vide på förskolan för första gången. Hej Sandra med separationsångesten liksom, hur ska detta gå? Hur ska jag kunna hantera om han blir ledsen när jag går? Det här med att bara vinka hej då och sedan vända ryggen till... Det har aldrig varit min grej.

Mitt hjärta.

6 kommentarer:

jos sa...

Håller tummarna för att lämningen går bra!

Fifi sa...

Håller också tummarna, förstår att det känns jobbigt!

Lisa sa...

Lycka till, det kommer nog gå bra ska du se!

sanna sa...

Lycka till! Jag ska börja inskola Malcom nu den 21 och jag har sån ångest. En sak att lämna till mormor eller annan nära, men förkskolan/dagis. Det gör ont i mammahjärtat och det gör inte saken bättre när Kalla Fakta granskar förskolan som dem gjorde igår (vilket jag missa) men har ju hört och det är skrämmande.

lina sa...

åh vilka myskinder! vill bara känna på dem!

Emeli sa...

Tack för dina fina ord (som vanligt blir jag så glad och varm av dem:)
Ja, det där med förskolelämning är speciellt. Ont kan det göra, men oftast går det nog bra ändå.
Kramar till dig!