But now and then when I look into the mirror, all I see is a big mistake

Igår när vi stod och väntade på att The Ark skulle inta scenen, kom en tant i 70-årsåldern fram till mig och sa att "förlåt mig men jag måste bara säga att jag tycker att du ser så himla söt ut, det tycker jag." och jag tror aldrig att en främlings ord har kommit vid en mer lämplig tidpunkt. Alldeles som om hon visste att jag duckar eller flyr fältet varje gång jag ser en spegel nuförtiden. Alldeles som om hon visste att jag ofta känner mig för ful och värdelös för att överhuvudtaget vistas bland andra människor. Alldeles som om hon förstod.

Tänk om människor visste vilken enorm skillnad de kan göra.

Gårdagen var för övrigt riktigt fin. The Ark var något av en besvikelse (sist jag såg dem var 2005 och de var gudar. Igår kändes de mest... trötta.) men Marina var världens finaste och efter konserten satt vi uppe och spelade vinylskivor, drack vin och pratade tills natten övergick i morgon. Det blev inte många timmars sömn och idag är jag mer död än levande men det var värt det, alltihop.

Ikväll är Jesper och Vide barnvakter hos kusinerna, så jag har lägenheten för mig själv hela kvällen. Jag hade tänkt att jag skulle skriva, plugga och kanske till och med ta några ackord på gitarren, men nu funderar jag på om jag inte ska ta en tidig sänggång istället. Välbehövligt, men fy så tråkigt...