Jag har kräkfobi. Den har varit värre, en gång i tiden förstörde den nästan mitt liv. Nuförtiden har jag oftast rädslan under kontroll. Ända tills någon i min närhet börjar kräkas okontrollerat. Då kommer paniken tillbaka. Som idag.
Älskade barnet har kräkts konstant i ungefär 4-5 timmar nu och jag kämpar mot alla mina inre instinkter som fullkomligen skriker åt mig att fly fältet. För jag vill inte vara med om detta. Mammahjärtat klarar inte av det, emetofoben i mig klarar inte av det... Men av någon anledning flyr jag inte. Jag gråter av panik, jag har svalt 15 vitpepparkorn, men jag flyr inte. Ett litet steg för människan, ett enormt steg för Sandra.
(Vilken sjuksköterska jag kommer att bli va? Men jag vet att jag kommer att bli kvitt den här irrationella rädslan. Jag är redan på god väg.)
5 kommentarer:
Åh era stackare! (Både till den som kräks och den som får torka.) Magsjuka är verkligen den värska sjukan.
Och jo, jag tror garanterat att du kommer bli en finfin sjuksköterska, hur otroligt befängt det än låter så kommer man över det, man vänjer sig. Men det är vidrigt det är det.
Hoppas liten kryar på sig omgående.
Usch då, nu har jag ingen kräkfobi men när barn kastar ur sig utan slut blir även jag skakig. Håll ut!
Är likadan. Har det under kontroll tills jag får för mig att det finns en risk att jag ska kräkas. Det är sämst, men om det går åt något håll så går det i alla fall åt rätt. Blir lite avis på dig, för att du är så stark. Heja!
Usch, era stackare! Hoppas att du slapp kräkas!
Jag har inte någon direkt kräkfobi, men jag fasar ändå för när Elly får sin första magsjuka. Alltså, torka upp kräks? Jag kommer att kräkas själv...
Stackars Vide!
Jag smittades ju iaf inte under mina 5-6 veckor som jag kräktes. Men fy f-n!!! Inte konstigt att jag låg här som en torr trasa. Blä för att spy!!!
Skicka en kommentar