söndag 4 september 2011

Hopelessly, endlessly


Idag har det bara varit jag och min lilla regnbåge hemma. Vi har lekt i hans nya rum, sjungit sånger om grodor, lyssnat på My Latest Novel och haft det allmänt mysigt. 

Jag kan fortfarande bli förundrad över hur man kan älska en annan människa såhär mycket. Fortfarande kan jag bli så överväldigad av kärlek att jag inte vet vart jag ska ta vägen med mig själv. Idag log han mot mig på ett sätt som fick luften att gå ur mig. Ett lyckligt tandleende, köttfärssås på kinden och ett hisnande skratt som skulle kunna smälta polarisarna... Och jag var inte förberedd. Trots att jag känt såhär i 11 månaders tid så var jag inte förberedd. Han är fantastisk. Han får mig att göra saker som jag aldrig annars skulle göra, han får mig att känna saker som jag aldrig i min vildaste fantasi hade kunnat tro att jag skulle känna.

Det är det största.

2 kommentarer:

Fifi sa...

Ja, det är otroligt. Den där kärleken finns där hela tiden, men ibland knockar den en totalt.

jos sa...

Det är en helt fantastiskt känsla!