Tillbaks till där jag kom ifrån, tillbaks till nånting jag förstår

Så blev jag norrköpingsbo igen. Vi blev välkomnade med krunegårdska toner från vår slumpmässiga spellista i samma stund som flyttlasset rullade in i Norrköping. Såg det som ett tecken. 

Detta kommer att bli fint.

Alve.

För 17 dagar sedan kom han äntligen, vår lille Alve. Jag är så kär i den här lilla individen så ni kan inte förstå! 

Jag har tänkt knåpa ihop en liten förlossningsberättelse (för min egen skull mest) men under tiden tänker jag att jag fyller i samma lista som jag fyllde i när jag fått Vide:

När fick du reda på att du var gravid? 

Den 26 juni 2014. Det var Cityfestival i Västerås och jag och Jesper gick på bio och såg "The fault in our stars" och det regnade massor när vi promenerade hem och jag var genomblöt men så lycklig.

Hur gammal var du?

26.

Mådde du mycket illa?

JA! Från vecka 6 till vecka 18 var det ett rent helvete att gå till jobbet och tömma stomipåsar och gudvetallt. Sen var det lugnt ett tag, men så kom illamåendet tillbaka igen i vecka 30 eller så. Hemskt.

Hade du mycket halsbränna?

Ja alltså... Om vi säger såhär: på förlossningen klagade jag mer över halsbrännan än över värkarna. Jag åt både Gaviscon, Omeprazol och Novalucol hela graviditeten men inget hjälpte något vidare. 

Var du känslig?

Ja och nej. Inte värre än vanligt tror jag? (Och definitivt inte värre än hur jag blev när ungen väl var ute, haha)

Hade du mycket foglossning?

Ja. Den värsta sorten var den när det kändes som om någon försökte såga loss blygdbenet med en slö kniv. Jag minns ett specifikt tillfälle då var på väg hem från garaget och hade kanske 50 meter kvar, och jag på allvar trodde att jag skulle behöva ringa Jesper så att han kunde komma och bära hem mig - det var omöjligt att ta ett enda steg! (Lyckades till slut ta mig hem, mer eller mindre dubbelvikt av smärta. De där 50 metrarna tog nästan 20 minuter att gå...)

När kände du bebisens första sparkar? 

Jag tror att jag var i vecka 14? 

Var du ofta orolig? 

Till en början var jag så inställd på att det inte skulle bli någon bebis, var av någon anledning övertygad om att det skulle sluta i missfall, så jag var knappt ens orolig. Jag höll mig rätt distanserad tills jag hade sett skruttungen på ett ultraljud efter vecka 12. SEN, när jag började inse att det nog skulle bli en bebis trots allt, då blev jag orolig. Det var sammandragningar och det var minskade fosterrörelser och det var risk för stor bebis och gudvetallt. Men det gick ju bra till slut! 

Sparkade bebisen mycket? 

Ohja. Med undantag för några dagar i vecka 33 eller så, då åkte vi in till förlossningen för att kolla upp det. DÅ blev det liv i luckan igen, och sedan dess var det fortsatt high-life.

När började du läcka bröstmjölk?

Läckte aldrig några mängder, men märkte av nån droppe i vecka 37-38 nånting.

Fick du bristningar?

Nej.

Blödde du någon gång?

Nej.

Hur många ultraljud gjorde du?

Tre. Ett privat i vecka 12+, rutinultraljudet i vecka 17+ och sen ett vaginalt ultraljud i vecka 25 för att kolla livmodertappen pga alla sammandragningar. 

Hur ville du att din förlossning skulle se ut? 

Jag ville bara att den skulle gå bra. Hade inga föreställningar direkt, för det blir ju aldrig som man tänkt. Men jag ville vara säker på att hinna in i alla fall, det var det viktigaste. 

Vilket BB födde du på? 

Förlossningen i Västerås.

Hur började din förlossning? 

Med overksamma förvärkar i tre dygn innan jag åkte in och blev igångsatt med amniotomi.

Hur många timmar tog din förlossning? 

6,5 timme efter igångsättning. 

Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? 

Vaginalt.

Hur mycket öppen var du när du kom in? 

Två centimeter :( Men sen gick det fort! Öppnades från 6-10 cm på en kvart... 

Vilken smärtlindring tog du? 

Lite lustgas (30%) en kort stund. Annars inget. 

Dragen med sugklocka? 

Nej.

Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? 

Nästan två timmar! Värkarna var för täta och för korta tydligen. 

Blev det komplikationer? 

Nej. Alve mådde hur bra som helst, kom ut med apgar 10 på en gång! Rätt ovanligt vad jag förstått. 

Var du rädd för något? 

Jag var rädd att jag inte skulle klara av det. Jag var så trött! 

Skrek du? 

Njä. Det var nog mer hulkande än skrik tror jag.

Fick du sys? 

Litegrann bara.

Vem var med på förlossningen? 

Jesper, min klippa. Hade aldrig klarat det utan honom. Hade en osedvanligt bra barnmorska och undersköterska också, så jag kände mig verkligen i trygga händer. 

Vilken vecka födde du i? 

39+2.

Vad var vikt och längd på bebisen? 

3850g och 50cm.

Blev det en pojke eller flicka?

Pojke!

Vad fick barnet heta?

Alve Bernt Gösta.

Var allting värt det?

"För dig ska jag göra det tusen gånger om"

Ammar du? 

Ja. 

Hur gammal är barnet nu? 

17 dagar.

Vad tyckte du om förlossningen? 

Det var en väldigt bra förlossning, även om jag önskar att jag hade hållt mig lite mer cool...

När kommer nästa barn? 

Nu vet man ju aldrig såklart, men jag tror inte att det blir fler. Även om jag får lite panik av tanken på att detta är sista gången med en nyföding... Det är ju så mysigt! 

Ytligt trams

Jag har gått runt nästan en hel graviditet och mått dåligt över min kropp. Jag hade tänkt mig att jag skulle bli en av de där kvinnorna som liksom strålar under graviditeten, jag hade bestämt mig för att ta hand om mig själv och SE TILL att jag blev en av dem. Den här gången skulle jag inte gå upp 14 kg och känna mig som en finnig äcklig flodhäst i pojkvännens mjukisbyxor. Typ.

Det där sket sig ju ganska snabbt. Första 18 veckorna mådde jag obeskrivligt illa och jobbade heltid på en tung avdelning samtidigt. Lämnade ganska lite lust till att träna och ta hand om mig själv. Försökte tänka lite på vad jag stoppade i mig, men brydde mig inte så mycket i ärlighetens namn. Ville bara klara mig undan att kräkas. Men ful kände jag mig. Ful och misslyckad. 

Sedan kom sammandragningarna som gjorde att jag inte kunde gå ens ett varv runt huset utan att halvdö av smärta. Blev mer eller mindre sängliggande resten av graviditeten. Plus hormonacnen på detta, som inte blev bättre oavsett hur många acneprodukter jag lade pengar på. Kul. Ännu mer ful och misslyckad. 

Jag har alltså mått dåligt över kroppen ända tills alldeles nyligen. Nyligen ställde jag mig på vågen och insåg att jag bara gått upp 8 kg i vecka 33 (i samma vecka förra gången låg vikten på 13 kg plus). Och det gav mig en liten tankeställare. Jag tror att jag gått runt och FÖRUTSATT att jag ser lika hemsk ut som jag gjorde förra gången, bara för att det inte blev som jag tänkt mig i början. 

Men ju mer jag granskade min kropp desto mer insåg jag nu att jag tycker den är rätt fin nu. Visst har jag lagt på mig en del, det är ju ofrånkomligt. Tyvärr sitter mycket av det i ansiktet. Men resten av kroppen ser inte så himla tokig ut ändå. Jag går inte runt i Jespers mjukisbyxor och munkjacka, jag har mina vanliga kläder (bortsett från några gravidplagg som jag blivit tvungen att köpa). Jag försöker anstränga mig och sminka mig emellanåt. Kort sagt: jag tycker att jag är rätt fin och "som vanligt" - bara lite större mage.

Och då fick jag nästan som ett slag i magen - den här graviditeten är snart slut och jag har slösat bort 3/4 av den på att gå runt och tycka illa om min kropp. Min kropp som ska föda fram en liten bebis, en helt ny liten människa. 

Vad fan?! 

Så jag har slutat med det. Nu mår jag bra istället. Det är tungt emellanåt, men en inbillad känsla av FULHET ska definitivt inte få göra det ännu tyngre. Sådetså.

Slut på ytligt trams. 

Vi har skuggorna bakom oss trots allt

2015 ska jag...

- föda barn

- vara en gladare person

- börja springa och träna igen

- måla mera tavlor

- flytta

- inte tröstäta så fort jag blir ledsen

- plocka upp gitarren 

- bli mer självsäker i min yrkesroll

- äta mindre socker

- äta mindre kött

- sjunga mer

- vara en pigg och bra förälder

Framförallt ska jag omge mig med människor som ger energi istället för att ta den ifrån mig. Jag ska sluta bry mig om människor som inte bryr sig om mig, och jag ska finna glädje i att göra det JAG vill göra utan att bry mig om vad andra människor tänker om mig. 

Jag har en bra känsla inför det här året. Bring it on!