Straight to the sky, then into the clouds

Idag fyllde min Finaste 24 år.

Det firades med julkalender (jag är hoppfull, den verkar bra i år!), tända ljus, presenter, sushi och pluggfri dag. Det sistnämnda kan ha varit en dålig idé med tanke på morgondagens praktiska examination och en vecka kvar till tenta, men jo, jag tycker att det var värt det. Han är värd det. Grattis min älskade!

And nothing can stop us, nothing forever
Nothing can stop us if we stick together

(The Sound of Arrows - Into the clouds. Lyssnalyssna!)

I like your sundress

En sak som är lite... underlig:
Man tror att alla relationer man har är så jäkla speciella. Man tror att "det finns iiiinga andra som är som vi, vår relation är helt unik" och man är så himla självgod och tycker att man är så alternativ och så vidare, i all oändlighet.

Sedan läser man något kapitel gruppsykologi, och inser att alla gruppkonstellationer jag någonsin varit en del av, har varit skolboksexempel på grupprocesser. Så unikt var det!

Hursomhelst. Min fina grupp i skolan befinner sig i smekmånadsfasen, och följaktligen är de helt underbara just nu. Jag har haft sådan sjuk tur. Förlåt om jag tjatar, men jag kan inte sluta förundras över hur löjligt mycket jag trivs med den här utbildningen, redan. Det är roligt att gå till skolan. Det är roligt att plugga. När har jag någonsin känt så tidigare?

Och som jag har utvecklats som människa, efter bara tre veckor! Jag tar plats (inte på det där irriterande självhävdande viset, utan bara min plats helt enkelt, den plats jag förtjänar att ta men som jag aldrig gjort anspråk på tidigare för att jag varit för feg) och jag känner mig inte ens särskilt osäker inför det.

Kan ni tro det?
Det kan knappt jag.
Ändå känner jag i varenda liten beståndsdel av min lilla kropp att det faktiskt är sant. Och det är inte ett resultat av smekmånadsfasen (även om det såklart inte alltid kommer att vara en dans på rosor, självklart förstår jag det). Det är på riktigt. Jag gör något helhjärtat för första gången. Och jag älskar det!

(Och ja, jag är medveten om hur psykotisk jag låter. Jag har velat länge fram och tillbaka om huruvida jag verkligen ska publicera det här äckelpositiva uppsatsinlägget, men jag kom fram till att jag sprängs om jag inte gör det. Och då är ju valet ganska självklart. Dessutom gnäller jag så mycket i vanliga fall, så den här bloggen är nog i behov av en positivitetsbomb. Kanske.)

Och just det!
Ben Kweller borde ni lyssna på, om ni inte redan gjort det.

I want to start going on a morning walk
What about the days when we used to talk?
I don't need a smile from a mannequin
I just want to hold you in my hands

I do everything you want me to

Music sounds better with him

Det här med musiktips och youtubevideor känns rätt mycket som att det tillhör min förra blogg. Det var ett medvetet val att jag skulle tona ner allt sådant i den här bloggen. Men vet ni vad? Jag känner faktiskt att jag saknar det. Ni gör det säkert inte, för helt ärligt, vem klickar någonsin igång dessa videoklipp? Men jag saknar det. Så härmed tänker jag återinföra det. Inte tvångsmässigt som förr, bara när jag känner för det helt enkelt.

Acid House Kings. Har ni lyssnat på dem? Om inte - gör det! Det är väl egentligen inget särskilt. Inget direkt nyskapande. Men det är sötpop som det ska låta. Som en glass i solen, som en barfotadans i daggvått gräs, som att känna ett skratt bubbla i halsen, likt kolsyra. Ungefär så.

Den här låten heter Heaven Knows I Miss Him Now. Oemotståndligt va? (Jag tröttar aldrig på The Smiths-referenser. Det bara är så.)

Before you leave, please tell me what's on your mind

Jag måste säga att Markus Krunegård och Adam Olenius gemensamma projekt Serenades överraskar mig positivt. Jag trodde nog att det skulle vara bra egentligen, men jag har så låga förväntningar på allt nuförtiden. Jag har blivit så besviken så många gånger när jag verkligen trott på något, att jag helt enkelt slutat hoppas.

Men Serenades alltså. I synnerhet Criminal Heavens. Herregud. Nej, jag ska inte säga mer.
Bilda er egen uppfattning genom att lyssna här.

Bild snodde jag från: http://www.universalmusic.se/