Then we tried to name our babies but we forgot all the names we used to know

Vet ni? Jag är så kär i min nya iphone att jag nästan överväger att ge den ett namn, ungefär som i ettan på gymnasiet när jag prompt skulle döpa alla mina käraste ägodelar (gitarren Sigurd, halsduken Iris, elefanten Ernst-Hugo och så vidare, jag tror att ni förstår konceptet). Men så känner jag att... nej. Någon måtta får det faktiskt vara. Om två veckor ska jag trots allt föreställa 24 år. Vem går omkring och ger sina (icke-levande) ägodelar namn vid 24 års ålder?

Skämt åsido. Jag är faktiskt sjukt överraskad över hur förtjust jag blev i den lilla prylen. Den största nackdelen är väl att den redan (trots att jag bara haft den i min ägo i sisådär 6 timmar) har stulit lite för mycket tid ifrån mig, tid som jag egentligen borde använt till att plugga inför två (!) tentor den kommande månaden. Men äsch. Det hinns nog med, det också.

-

(Efter dagens föreläsning kommer jag för övrigt aldrig mer att kunna äta på en buffé. Bara för att alla ville veta.)

There is a light that never goes out

Jag har haft mina fina föräldrar på besök här idag. Underbara dag.
Vi har bland mycket annat lyssnat på julmusik, fått lite adventsordning på lägenheten OCH - och här kommer det något riktigt sensationellt - vi har äntligen hittat en taklampa till vardagsrummet, efter ungefär två års halvhjärtat letande.

Det är en fin gräns mellan gräslig och charmig, men jag vill bestämt hävda att mitt nya fynd tillhör det sistnämnda. Om inte annat så blev vardagsrummet en betydligt mysigare plats att vistas i, och det var ju liksom huvudsaken.

Det var ovanligt jobbigt när de åkte hem dock, så nu vill jag mest bara sova bort min separationsångest. Men det vill uppenbarligen inte min son göra. Krångelnätter, javisst. Grr.

Four strong winds that blow lonely, seven seas that run high

Jag fick en Fröken Söt-skjorta av Finaste idag.
Jag blev obeskrivligt glad och överraskad.

Sedan gick jag till skolan och tentapluggade i en datorsal tillsammans med ett gäng illaluktande killar som tyckte att det var en fantastisk idé att sitta och rapa, trumma med händerna i bordet på det där irriterande jag-är-så-rastlös-så-därför-ska-alla-andra-också-lida-sättet, samt skrika till varandra på någon vedervärdigt dålig variant av engelska.
Då blev jag inte lika glad.

(Men det gör inte så mycket, för jag har ju åtminstone en fin skjorta. Och en fin pojkvän. Och Neil Young. Inte fy skam!)

School bag in hand, she leaves home in the early morning

Imorgon börjar jag skolan igen. Känner mig nervös så in i bängen. Fast mest känns det bra. Hursom, jag insåg att en ny skolstart kräver en ny skolväska. Så nu har jag klickat hem den här sedan länge efterlängtade saken:

Sedan jag var sisådär 13 år har jag velat ha den.
10 år.

Inte helt vettigt egentligen.