Then we tried to name our babies but we forgot all the names we used to know

Vet ni? Jag är så kär i min nya iphone att jag nästan överväger att ge den ett namn, ungefär som i ettan på gymnasiet när jag prompt skulle döpa alla mina käraste ägodelar (gitarren Sigurd, halsduken Iris, elefanten Ernst-Hugo och så vidare, jag tror att ni förstår konceptet). Men så känner jag att... nej. Någon måtta får det faktiskt vara. Om två veckor ska jag trots allt föreställa 24 år. Vem går omkring och ger sina (icke-levande) ägodelar namn vid 24 års ålder?

Skämt åsido. Jag är faktiskt sjukt överraskad över hur förtjust jag blev i den lilla prylen. Den största nackdelen är väl att den redan (trots att jag bara haft den i min ägo i sisådär 6 timmar) har stulit lite för mycket tid ifrån mig, tid som jag egentligen borde använt till att plugga inför två (!) tentor den kommande månaden. Men äsch. Det hinns nog med, det också.

-

(Efter dagens föreläsning kommer jag för övrigt aldrig mer att kunna äta på en buffé. Bara för att alla ville veta.)