13

Det är fredagen den trettonde, barnet hade skrikmaraton från 21-02 inatt och SJÄLVKLART gick tentan käpprätt åt skogen. Men jag har bara mig själv att skylla. Jag har legat på världens sämsta frekvens den senaste veckan (The Secret-dravlet igen, förlåt, men jag tror på det) och det kunde helt enkelt inte sluta på något annat sätt.

Menmen. Jag laddar för omtenta och äter pizza och choklad, för det är sådant man ska göra när man bryter ihop. Imorgon åker vi till Norrköping över dagen och jag ska äntligen få visa mina fina vänner vart jag kommer ifrån. Det ska bli så fint. Nu väntar ljusare tider!

Saker jag vill göra under 2012

Av princip så avlägger jag som sagt inga nyårslöften. De är ju så svåra att hålla. Men det behöver ju inte betyda att man inte kan ha mål och drömmar. Jag blev lite inspirerad när jag ramlade över en liknande lista (i en blogg som jag dessvärre inte minns nu) och bestämde mig för att göra en egen. 

Så - de här sakerna vill jag göra under 2012:

Lära mig spela gitarr ordentligt. Promenera barfota. Pussas mera. Åka ut i skogen och fiska och sitta framför en lägereld en hel natt. Bli bättre på att sopsortera. Spara pengar. Besöka Liverpool. Sluta nervösprata. Ha färgglada kläder. Sluta vara rörig. Få Vide att tycka att det är jätteroligt att klä på sig kläder. Skriva minst fem noveller som är bra. Räta på ryggen. Springa fem kilometer utan att dö. Besöka Kolmårdens djurpark med Vide. Skriva en låt. Engagera mig politiskt. Bli mindre lat. Få ett extrajobb. Fixa i ordning balkongen. Vistas på balkongen. Äta mera vegetariskt. Göra minst tre saker som jag egentligen inte vågar. Ligga i gräset och titta på molnformationer. Åka till Norrland och se midnattssol. Spendera mera tid utomhus. Sluta vara rädd för människor. Lära mig att laga mat. Göra snöänglar. Känna att jag duger.

The last of the English roses

Största nackdelen med den här bloggen är att bilderna blir så små. Det är väl lätt ordnat, säger ni då. Bara att göra bloggen lite bredare. Men jag vill inte ha den bredare än såhär. Däremot önskar jag att jag kunde använda hela det utrymmet som faktiskt finns. Jag vill inte ha förinställda bildstorlekar, jag vill kunna välja själv exakt vilken storlek bilderna ska ha. Så, det var dagens irritationsmoment.

Observera att Vide har Cheap Monday-jeans på sig. Mammas pojke!

Oh well. Idag ska jag i alla fall ta hand om den där förbannade disken (någon måtta får det ju vara på latmaskeriet) och imorgon åker vi till Stockholm och hälsar på finaste Madeleine, Christoffer och Frank. Jag längtar halvt ihjäl mig! Nu har det ju gått alldeles för lång tid igen...

People tell me I'm wrong. Fuck 'em.

Åh. Jag har gått runt i ett enda stort lyckorus idag. Jag var ju säker på att jag skulle komma in (Självgod? Inte ett dugg egentligen. Men att både betyg och högskoleprovsresultat ligger över medel är ju faktiskt ett faktum som jag inte kan bestrida), men någonstans måste jag ändå ha tvivlat en aning, för lättnaden och lyckan jag känner nu är helt obeskrivlig.

Jag ser så otroligt mycket fram emot detta. Jag ser fram emot att ha någonting att göra om dagarna. Jag ser fram emot att få träffa nya människor. Att läsa en massa intressanta kurser. Jag ser till och med fram emot långa pluggnätter och kaffedrickande. Jag ser fram emot en tryggare ekonomi. Jag ser fram emot varje litet steg på vägen mot att uppnå min stora dröm. Att få visa alla som tvivlat på mig att jag kan. För den här gången är det på riktigt. Tamejfan.

(Jag ser väldigt ljust på framtiden nu.)

I thought you said summer's going to take the pain away

25 grader, klarblå himmel, helt perfekt sommarväder med andra ord, och här sitter jag i mörkret och försöker få plugg gjort medan barnet sover middagslur. Jag skulle då mycket hellre få njuta av sommaren den korta tid den är här. Men nej. Det får bli nästa år, helt enkelt.

Ja jag är lite bitter. Den här sommaren blev allt annat än jag hade tänkt mig, och ni som känner mig vet ju hur jag reagerar när saker inte blir som jag tänkt mig. Det blir kortslutning i mitt huvud och det känns som om hela himlen ramlar ner. Ungefär.

Men snart händer det fina saker igen. Stockholmsresa bara jag och Jesper, FinaMarina-besök och The Ark och eventuellt ännu en Norrköpingstripp för att dra med mina föräldrar till Munken In The Park. Snartsnart ska det här sluta vara en gnällblogg. Snartsnart.