Visar inlägg med etikett Ytligheter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ytligheter. Visa alla inlägg
måndag 20 februari 2012
Bara jag och plogbilen är vaken (och mina tvivel)
Det är först när man ger upp som det blir nåt nytt
När man släpper taget tar man steget
Jag vet hur ont det gör när hoppet dör
Men askan är den bästa jorden
Även fast du inte tror det
Du kommer födas och dö och födas igen
Så länge du hör musiken
-
Ni. Borde. Lyssna.
(Och jag älskar att jag återigen börjat känna saker när jag hör musik. Jag trodde att den delen av mitt liv var borta för alltid.)
-
För övrigt:
- Min son pekade på en uggla och jamade. Först tänkte jag att ungen gått och blivit lite förvirrad, men han är visst klyftigare än jag - det var ju naturligtvis en kattuggla han såg!
- På tal om förvirring - det här med att plugga inför två olika tentor samtidigt... Inte världens bästa koncept va? Blandar ihop hemostas med homeostas (INTE samma sak, försök att komma ihåg det hädanefter, Sandra?) och tänker att jag behöver sova.
- Idag gick jag ut i klänning och kavaj och (visserligen dubbla) strumpbyxor och kände att om det ska vara vinter i en månad till så får den gärna vara som idag, tack.
- Jag har känt mig fin idag. Vilken oerhört fånig sak att säga! Men det händer så sällan och jag tror att jag behöver påminna mig själv om att tillfällena faktiskt dyker upp emellanåt, även om det kan vara svårt för mig att tro det ibland.
- Jag tycker nog att Vides lilla kusin skulle kunna ta och äntra världen nu. Vi längtar ju! <3
Etiketter:
Musik,
Plugg,
Sandra funderar,
Vardagsillusioner,
Ytligheter
tisdag 5 juli 2011
You don't wanna know me when I'm lonely, and I don't wanna know me now at all
Kul att min monsteracne är tillbaka. Hilarious.
För jag var ju bara inte tillräckligt nedslagen tidigare.
Humörsvängningar, hjärtoperationer, envisa mammakilon, sömnlösa nätter, bristande självkänsla, rastlöshet, känslomässiga besvikelser, en blogg som inte handlar om något annat än hur gnällig jag är, stress stress stress och ingen ork. Och nu detta. Ett ansikte som blir mer och mer likt Quasimodos för var dag som går. Kul. Jag skrattar ihjäl mig.
Läkartid inbokad.
Jag. Orkar. Inte.
(Sätter på TVn och stänger av igen när jag hör djävulens påfund Justin Bieber säga hur "totally uncool" det är att ha finnar. Tack lilla COOLA Justin för den upplysningen. Tack tack.)
För jag var ju bara inte tillräckligt nedslagen tidigare.
Humörsvängningar, hjärtoperationer, envisa mammakilon, sömnlösa nätter, bristande självkänsla, rastlöshet, känslomässiga besvikelser, en blogg som inte handlar om något annat än hur gnällig jag är, stress stress stress och ingen ork. Och nu detta. Ett ansikte som blir mer och mer likt Quasimodos för var dag som går. Kul. Jag skrattar ihjäl mig.
Läkartid inbokad.
Jag. Orkar. Inte.
(Sätter på TVn och stänger av igen när jag hör djävulens påfund Justin Bieber säga hur "totally uncool" det är att ha finnar. Tack lilla COOLA Justin för den upplysningen. Tack tack.)
Etiketter:
Gnäll,
Vardagsillusioner,
Ytligheter
fredag 10 juni 2011
Jag har alltid hållit hårt om dem jag inte orkat med
Åh vad jag älskar sommaren. Jag är verkligen en sådan där knasboll som tycker att det är härligt att gå omkring och svettas utomhus, känna solen bränna mot naken hud, nästintill förgås i värme. Jag får aldrig nog! Inomhus vill jag dock gärna ha det svalt, så om någon råkar ha en liten fläkt som ligger och skräpar någonstans så kan ni väl hojta?
-
Förutom att nästan bli överkörda av världens längsta studentflaksfölje (det tog verkligen aldrig slut!) (och just det, grattis till alla er som tar studenten förresten!), har den här lilla familjen uppdaterat sina sommargarderober idag. Jeansshorts, linnen och underkläder till mamman, jeansshorts och skjorta till pappan och en hel massa fint till Vide. Bland annat en 70-talsdress i velourmaterial från en skum källarbutik som egentligen var på tok för dyr men som jag bara inte kunde motstå (och där blev det syftningsfel, men jag orkar inte omformulera mig). Bild kanske kommer vartefter. (Men herregud, blev det ännu ett ytligt inlägg? Jaja, så går det).
Ikväll är det jag och Greve Dracula på balkongen, fredagsmat och eventuellt lite vin efter att Vide har somnat. Och så ska jag lyssna på Melissa Horns nyaste singel Innan jag kände dig på repeat och känna texten som ett slag i magen. Jag måste varit någon annan innan jag kände dig.
-
Förutom att nästan bli överkörda av världens längsta studentflaksfölje (det tog verkligen aldrig slut!) (och just det, grattis till alla er som tar studenten förresten!), har den här lilla familjen uppdaterat sina sommargarderober idag. Jeansshorts, linnen och underkläder till mamman, jeansshorts och skjorta till pappan och en hel massa fint till Vide. Bland annat en 70-talsdress i velourmaterial från en skum källarbutik som egentligen var på tok för dyr men som jag bara inte kunde motstå (och där blev det syftningsfel, men jag orkar inte omformulera mig). Bild kanske kommer vartefter. (Men herregud, blev det ännu ett ytligt inlägg? Jaja, så går det).
Ikväll är det jag och Greve Dracula på balkongen, fredagsmat och eventuellt lite vin efter att Vide har somnat. Och så ska jag lyssna på Melissa Horns nyaste singel Innan jag kände dig på repeat och känna texten som ett slag i magen. Jag måste varit någon annan innan jag kände dig.
Etiketter:
Stort Liv,
Vardagsillusioner,
Ytligheter
torsdag 9 juni 2011
I vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort, och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Note to self:
Det är en idé av tveksam karaktär att få för sig att man ska börja jogga när man redan är totalt slut som människa. Extra dålig idé blir det när det är 25 grader och kvav innan-åsk-luft ute. Hej-jag-är-grisrosa-i-ansiktet-och-kunde-inte-springa-längre-än-en-kilometer! Inte i form, inte i form...
Men så kom jag hem, tog en dusch, kunde andas igen. Och möttes av glädjebeskedet att skatteåterbäringen äntligen har trillat in på kontot. Den hade inte kunnat komma lägligare! Nu ska det inhandlas sommarkläder till Vide så att han klarar sig ett tag. Kanske lite sommarkläder till mamman också - det var längesen. (Säkert innan jag blev gravid. Och nya kroppen efter graviditet och allt är inte riiiktigt vad den var innan. Känner mig som en michelingubbe i alla tighta linnen jag envisades med att köpa förr.)
Ojojoj vilket ytligt självömkande inlägg det här blev. Så mycket bryr jag mig inte i vanliga fall. Wellwell, man ska väl ha sådana dagar ibland också.
Det är en idé av tveksam karaktär att få för sig att man ska börja jogga när man redan är totalt slut som människa. Extra dålig idé blir det när det är 25 grader och kvav innan-åsk-luft ute. Hej-jag-är-grisrosa-i-ansiktet-och-kunde-inte-springa-längre-än-en-kilometer! Inte i form, inte i form...
Men så kom jag hem, tog en dusch, kunde andas igen. Och möttes av glädjebeskedet att skatteåterbäringen äntligen har trillat in på kontot. Den hade inte kunnat komma lägligare! Nu ska det inhandlas sommarkläder till Vide så att han klarar sig ett tag. Kanske lite sommarkläder till mamman också - det var längesen. (Säkert innan jag blev gravid. Och nya kroppen efter graviditet och allt är inte riiiktigt vad den var innan. Känner mig som en michelingubbe i alla tighta linnen jag envisades med att köpa förr.)
Ojojoj vilket ytligt självömkande inlägg det här blev. Så mycket bryr jag mig inte i vanliga fall. Wellwell, man ska väl ha sådana dagar ibland också.
Etiketter:
Gnäll,
Mammakroppen,
Träning,
Vardagsillusioner,
Ytligheter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)