måndag 20 februari 2012
Bara jag och plogbilen är vaken (och mina tvivel)
Det är först när man ger upp som det blir nåt nytt
När man släpper taget tar man steget
Jag vet hur ont det gör när hoppet dör
Men askan är den bästa jorden
Även fast du inte tror det
Du kommer födas och dö och födas igen
Så länge du hör musiken
-
Ni. Borde. Lyssna.
(Och jag älskar att jag återigen börjat känna saker när jag hör musik. Jag trodde att den delen av mitt liv var borta för alltid.)
-
För övrigt:
- Min son pekade på en uggla och jamade. Först tänkte jag att ungen gått och blivit lite förvirrad, men han är visst klyftigare än jag - det var ju naturligtvis en kattuggla han såg!
- På tal om förvirring - det här med att plugga inför två olika tentor samtidigt... Inte världens bästa koncept va? Blandar ihop hemostas med homeostas (INTE samma sak, försök att komma ihåg det hädanefter, Sandra?) och tänker att jag behöver sova.
- Idag gick jag ut i klänning och kavaj och (visserligen dubbla) strumpbyxor och kände att om det ska vara vinter i en månad till så får den gärna vara som idag, tack.
- Jag har känt mig fin idag. Vilken oerhört fånig sak att säga! Men det händer så sällan och jag tror att jag behöver påminna mig själv om att tillfällena faktiskt dyker upp emellanåt, även om det kan vara svårt för mig att tro det ibland.
- Jag tycker nog att Vides lilla kusin skulle kunna ta och äntra världen nu. Vi längtar ju! <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
(det här är ett litet svar på din kommentar)
Allt är väl snarare allt annat än okej, jag har blivit så hemskt behandlad på ridskolan att jag ska sluta rida (jag har ridit i 11 år...) och är utstött i skolan, inte medvetet av de andra tror jag men varje gång jag säger nåt förbättrar dem sig i två dagar för att sedan återgå till samma vanor, så jag klarar inte av att vara där längre. Gråter varje dag och orkar ingenting, ungefär.
Det enda bra är väl att jag tror att min huvudvärk som jag lidit av hela förra året börjar försvinna - det var nog inte så allvarligt som alla trodde!
Kram! <3
Jag önskar att du kände dig fin jämt!
Hej gumman!
Hörde om Vides härmande av djur. Han är ju för söt! Jag är inte avis på dig att plugga inför två tentor. Men tänk så stolt du kommer vara när du har fixat det och hela utbildningen! Fixade jag det så gör du också det! Fin är du alltid. Jag tycker du är så söt. Är avis på ditt fina hår!! Vi tycker också att lillkusse får ta och titta ut. Han är så efterlängtad lille <3.
Kramar om er!
Klart det inte är fånigt att säga när man känner sig fin! Det är ju jättebra att skriva sånt, som Fifi säger, du borde känna dig fin jämt! (Fast alltså, jag fattar ju att man inte gör det. När man, liksom jag går hemma med kräkfläckar på tröjan sen igår, mjukisbrallor och en spyhandduk över axeln.
Men det är fint att känna sig fin, det är det.
Lycka till med tentorna!
Två tentor i samma veva. Fy bubblan. Klart du ska skriva att du känner dig fin! Det är ju fantastiskt när man gör det.
Åh, vad jag är glad över att Markus Krunegård kommer med ny skiva.
Skicka en kommentar