Jag var bara inte gjord för dessa dar och dessa dar är inte gjorda för mig

Det är sommar, det är deckarläsning på balkongen, det är promenader i skogen, det är en godispåse, det är antibiotika som ger effekt, det är Mia och Klara på dvd, det är en glad och fin son som börjar förstå att det är roligt att gå på två ben (men med stöd av mammas eller pappas händer såklart), det är Power Meet och således en stad full med drägg, det är saknad, det är pluggpluggplugg, det är en sambo som jobbar för mycket, det är alldeles för lite tid, det är en längtan efter förändring.

Det är mycket. Många känslor i omlopp. Jag är inte konstruerad för sånt. Jag vill ha en sak åt gången att fokusera på. Bra eller dåligt spelar inte så stor roll egentligen, jag kan hantera både och. Men helst inte allt på en gång, tack.

Fast bättre allt än inget, såklart.
Oftast.
Nu blev jag förvirrad också.
SKÅL på den!

I've got you under my skin

Läkarbesöket ur världen och nu ligger 100 tabletter Tetralysal och väntar på att bli uppätna tills min "riktiga" läkare kommer tillbaka från semestern. Det känns rätt bra ändå. Förhoppningsvis räcker detta så att jag slipper ett läkarbesök till. (Hej jag är livrädd för att behöva gå på Roaccutan igen.) Åtminstone lär det väl bromsa utvecklingen så att det inte blir värre. Hoppas.

-

Annars rullar väl livet på. Lilla A's operation verkar ha varit lyckad, och här på hemmaplan är jag mest bara ganska less på att Jesper aldrig är hemma. Jag saknar honom. Det här trodde jag väl aldrig att jag skulle säga men - jag längtar litegrann till hösten. Längtar efter att få lämna över föräldraledigheten till Jesper, längtar efter att få gå iväg någonstans själv om dagarna. Längtar inte efter kylan och mörkret dock. Men man kan ju inte få allt...