Nej hörrni. Jag har egentligen inte brytt mig nämnvärt om det här med vikten sedan Vide kom till världen. Jag har minst sagt haft annat att tänka på, och i början gick det ju liksom bra ändå.
Men efter att jag slutade amma så har jag faktiskt tvingats inse att det kanske inte är en fantastisk idé att sitta i soffan och trycka i sig onyttigheter varje dag. Inte så mycket för viktens skull, för den skiter jag egentligen fortfarande fullständigt i. Jag är normalviktig och har egentligen inget behov av att gå ner. Nej, det jag börjar inse är att jag har blivit ruskigt sockerberoende. Och det skrämmer mig, för det är svårare än jag någonsin kunnat tänka mig att sluta. Och dessutom är det verkligen inget jag vill överföra till min son. Alltså sätter jag stopp, här och nu.
Det ska inte bli någon vikthets, jag tänker inte vara nitisk, träna överdrivet mycket eller följa någon diet. Jag ska bara försöka dra ner på sockret i veckorna. Bli kvitt mitt värsta beroende så att inte Vide tar efter det. That's it.
Nu har jag skrivit det här. Så nu kan jag ju omöjligt ge upp. Det vore ju bara pinsamt.
