ett förlåt som vill ut
men min stolthet har
fastnat i halsen
blockerar allt
vi dansade i vemod
den där kvällen när
livet skrattade ut oss
och du viskade att du fått
slut på idéer
(jag hade en kvar men
du hade redan fallit till föga för
tillvaron)
min soldatbroder
du som aldrig varit rädd, du
lade ditt svärd på gruset, krympte
och gömde dig i min bröstficka
kanske ses vi aldrig igen men
jag bär dig vid mitt hjärta ännu.
3 kommentarer:
Tack underbaraste du för orden om att vara fin - känner mig inte så fin som du skriver, men det värmer så, jag blir glad.
Och så vackra ord om förlåt. Tål att tänkas på ordentligt.
Kramar!
åh, men åh vad fint!
Verkligen fint!
Skicka en kommentar