Bortsett från en regnskur på fredagseftermiddagen så sken solen hyfsat frekvent, Deportees och Patrick Wolf var ena riktiga överraskningar, Damien Rice bjöd på en magisk, jätteakustisk 'Cannonball' med tillhörande allsång, och Love Antell fick en hel publik att vilja vara "jävla kommunister" (löjligt snygg var han också). Sällskapet var raktigenom underbart och jag har ätit så goda vegoburgare den här helgen att jag riktigt kände trädkramaren i mig hoppa fram och sjunga lovsånger till deras ära.
För att göra en lång och fin historia kort:
Popaganda var utan tvekan sommarens höjdpunkt.
(Inte för att det var svårt, med tanke på hur den här sommaren har varit, men ändå. Ändå.)
2 kommentarer:
Heja! Du är tillbaka. Hoppas det blir många, läsvärda inlägg nu när sommaren lämnar oss och det finns tid att skriva, tänka och reflektera. Härligt med Popaganda, det är ett riktigt studentminne för mig: den givna höjdpunkten på sommaren. Såg Coldplay igår: inte riktigt samma sak, men musikens kraft är stor! Kram och kör hårt!
Love Antell är alltid löjligt snygg :-) Åh, har hört av flera att Wolf var grym. Skulle vilja se honom!
Skicka en kommentar