Loneliness is better when you're not alone

Missförstå mig inte nu. Det är underbart att karln får jobba delad tur när han egentligen bara skulle jobba förmiddag. Det är bra för hans anseende på jobbet, det är bra för vår ekonomi (söndags-OB!), det är bra för att jag får kvalitetstid med min son.

Men det är så förbaskat tråkigt när jag ställt in mig på att han ska vara ledig och tillsammans med oss större delen av dagen. Det är förbaskat tråkigt när jag mår så illa att jag vill kräkas, men ändå måste försöka hålla ögonen på Vide så att han inte av en olyckshändelse slår ihjäl sig på ett av sina små äventyr. Det är förbaskat tråkigt när jag bara vill ha min bättre hälft här, så att jag kan krama honom och känna att allting blir bättre snart. Jag behöver honom, behöver hans lugn.

Men jag ska inte klaga. Det har varit ett förbaskat klagande här den senaste tiden. Det är fantastiskt att han har jobb. Och när han kommer hem om 4 timmar så kommer det att vara värt allt jobbigt. Sådetså.