Ett ögonblick av svaghet, ett ögonblick av tvivel. Klarar jag att sätta mig i skolbänken igen? Klarar jag att balansera en tuff högskoleutbildning plus påbyggnadsutbildning plus familj? Har jag självdisciplin nog? Ska verkligen en människa med lite lätt social fobi arbeta med andra människor?
Men så några löjligt värmande rader från en stad som är hemma:
"Om någon kan klara det här så är det du. För att du kan göra allt. Du är smart, kärleksfull, ambitiös, tillgiven, envis, rättvis, vacker, vänlig och helt, HELT jävla oövervinnerlig!"
Och då insåg jag två saker.
1. Varför tvivlar jag? Det här är ju min dröm. Klart som fan att jag fixar det!
2. Jag är trött på att ha vänner på distans. Är det inte Spanien så är det min hemstad. Varför kan inte alla vara där jag är? Hela tiden? Jag tycker vi kör på det. Alla flyttar hit! Bra!
2 kommentarer:
*skrattar* Vet du att Västerås verkligen finns på min karta över städer jag gärna bor i. Du finns där, Jesper och Vide. Jag har bara varit i staden en gång, men ändå känns det som hemma. <3
Du klarar det här. jag älskar dig.
Jag tror att det hör till att tvivla lite. Det där med att välja och genmföra en utbildning är ju en ganska stor grej och en viktig del av ens liv. Men du, om du som ung tjej har klarat av att få och ta hand om ett sånt fint barn som du har så tror jag att du klarar det mesta!
kram
Skicka en kommentar