Ni känner väl mig. Ni vet väl att jag aldrig varit någon höstromantiker. Men tro på fan - jag kanske håller på att bli en. Åtminstone fina höstdagar som denna. Jo, jag törs nog faktiskt säga att de fina dagarna är mycket finare på hösten än på sommaren. Sådetså.
Vi tog en oförskämt underbar promenad idag, alla tre. Det är så sällan vi hinner göra sådant nuförtiden. När jag inte pluggar så jobbar Jesper, och när vi båda väl är hemma samtidigt en stund så orkar ingen av oss göra någonting överhuvudtaget. Men det är något jag tänker prioritera i framtiden, för det är ju så fantastiskt att bara vandra runt planlöst och prata om allt mellan himmel och jord. En välförtjänt andningspaus, helt enkelt.
-
Den här helgen ska för övrigt ägnas åt plugg, städning, en välbehövlig hårfärgning, kulturnatt och kanske eventuellt något litet äventyr som inkluderar en bil. Det vore ju onekligen dumt att inte utnyttja det faktum att vi har en sådan där plåtburk till förfogande hela helgen. Kan man tycka.
4 kommentarer:
Åh finaste lilla jordgubbskillen!
Vi tog även vi en rask promenad till affären och tillbaka och jisses vad mysigt det var. Måste ut och flöka lite oftare, särskillt när det är så underbart väder!
kramis!
Att ta sig tid och gå en lång och härlig promenad, det tror jag gör hela lilla familjen gott!
Jag blir höstromantisk några dagar per år, sedan saknar jag sommaren alldeles galet mycket!
åh! hösten är fantastisk! låter som en fin dag!
Jag är ganska säker på att vide skulle bli redigt förbannad om jag tog ur batterierna haha ;)fast än så länge är böcker det allra bästa. Han sitter i soffan just nu och bläddrar ;)
kramis!
Skicka en kommentar