Fyra lediga nätter och även om det bara är för fyra nätter så kan jag känna mig lite som en människa igen. Jag läser, jag skriver (påbörjar ett projekt som jag lovat mig själv att slutföra. Vi kan säga att det handlar om kvantitet före kvalitet, för övnings skull), jag bakar tigerkakor med varierande resultat, jag lånar bil och kör familjen till Eskilstuna för att gå på zoo, gå på zoo, gå på zoo zoo zoo, jag sjunger för min son, jag går i förändringsfunderingar, jag får spontant systerdotterbesök, jag tacklar Vides trotsutbrott, jag försöker skaka av mig gamla hjärnspöken, jag tänker att nu nu nu ska allt bli bra, nu ska jag orka ta tag i mig själv...
Men så uppmärksammar jag det där som egentligen ligger och skaver i mig konstant.
Det är bara fyra nätter. Sedan måste jag tillbaka. Och jag vantrivs.
3 kommentarer:
Vad jobbigt att du inte trivs! :(
kram!
Men min vän. Jag blir ju orolig. Är det fullständigt livsnödvändigt att du är kvar där och hur länge isåfall? Det där låter ju inte hållbart. Fy. Har fått känslan av att någonting varit lite på tok så jag har inte velat störa. Men jag finns här. <3 Fast jag vet att du fungerar lite som jag och håller dig mest för dig själv när saker och ting är jobbigt, och så får det också vara. Men bara så att du vet, ifall du behöver lätta på trycket eller bara gnälla. Det får man också!
c4i26r7k15 d6e04i9l94 j4p84t6c43 t8v62y2g04 c0y04d5e65 k1d93l2x09
Skicka en kommentar