Bara för att skriva om något annat än min avskyvärda arbetsplats för en gångs skull:
- Lejonkungen 2 är en vidrig film. Gör inte samma misstag som jag - låt inte era barn se den. Risken finns att de fastnar för den, och då sitter man där och skäms och har ont i magen över att man låter barnet titta på en film med i det närmaste rasistiska värderingar. Usch.
- Stolthet är en jobbig grej, för man vet aldrig riktigt när det är läge att svälja den. Och den smakar så förbannat illa.
- Jag tycker nog att Popaganda borde kunna ta och släppa fler akter, så att jag inte behöver gå runt med känslan av att ha köpt grisen i säcken.
- Min nya dygnsrytm börjar kännas lagom vampyrlöjlig. Jag vill sova på natten och vara vaken på dagen. Hur svårt ska det behöva vara?
1 kommentar:
Nu har jag läst in mig lite på din blogg och oj, så skrämmande lika vi tänker om många saker. Och speciellt om vårt yrke. Det kommer tyvärr inga tröstande ord från mig där, att vara sjuksköterska är ofta övermänskligt. Har jag insett. Ville mest skicka en varm kram och säga att jag kommer fortsätta läsa och hoppas med spänning att vi kommer hitta något sätt att hantera allting. Det där livet. Stor kram och lycka till med skolan! Katarina
Skicka en kommentar