Hejjagärslutsommänniska.
Vaknade med yrsel och frossa när Jesper skulle jobba 12-timmars monsterpass på jobbet. Alltid denna timing! Men det var bara att bita ihop och pallra sig upp ur sängen, som sig bör vid sådana tillfällen. Jag kan säga att det har varit en lång dag. (Lyckligtvis tyckte mina fina föräldrar att de kunde ta en utflykt till Västerås och göra sjuklingen med son sällskap i alla fall. Dagens stora solsken!) och nu vill jag bara lägga mig ner och halvdö. Eller åtminstone sova.
Som om det inte var nog med det där lilla timingproblemet, så insåg jag dessutom att jag missat deadline för en novelltävling jag hade tänkt delta i. Med EN dag. Jag hatar sådant.
Jag ska aldrig mer tänka positivt. Det slår ju alltid tillbaka!
5 kommentarer:
åh! jag tror visst att man ska tänka positivt.
även fast det slår tillbaka ibland, och livet känns negativt för en stund, mår man nog bättre av positivt tänkande under en längre tid. om du förstår.
just det. jag har ny blogg nu. om du missat det.
Jag tror att man måste våga tänka positivt, även om man vet att risken finns att man blir besviken. Det är för jobbigt och krävande att bara vara neggo och gå omkring och vänta på att det ska hända en massa skit.
Krya på dig!
my link i thought about this my explanation you can look here you can try these out Full Article
j5h29j3o41 c2r93t3a70 j0d00b5m60 m9y21o3a91 a7f50z6d27 f2u78p1z37
n3n98k8t25 c6v70v6k05 w7x86f0r79 y1u08v9u58 f9b79z0v78 e1h59g7p90
Skicka en kommentar