Idag har Vide sovit middag i sin säng. (För er oinvigda kan jag berätta att han de senaste månaderna bara kunnat sova i sin vagn. Det har varit en källa till enormt mycket ångest för oss. Varför vet jag inte riktigt.) Men idag har han alltså sovit i sin säng. Han grät hysteriskt i över en timme, och till slut somnade han av ren utmattning och sov djupt i två timmar. Det kanske inte låter som en seger, men det innebär att jag nu vet att det faktiskt går att få honom att sova i sin säng. (Och nej, självklart var det inga Anna Wahlgren-metoder vi använde oss av. Det var absolut inte så att han fick skrika sig till sömns, utan vi höll om honom och sjöng och klappade honom hela tiden. Något annat skulle jag inte klara av.)
Jag hoppas att det fungerar ikväll igen. Vagnsovandet har inte alls känts bra.
-
Nu sitter jag i köket och lyssnar på Lars Winnerbäck och funderar på att skriva klart en uppgift till en av sommarkurserna. Det vore onekligen skönt att få det gjort, men samtidigt fick jag ett enormt sug efter att bara gå ut, ta en ensampromenad med musik i hörlurarna och strunta i alla måsten en liten stund. Tål att tänkas på...
1 kommentar:
Är precis sådär när det gäller skolrelaterade saker. Det skulle vara jätteskönt att ha dem gjorda i tid, men det slutar alltid med att jag gör något helt annat istället.
Skicka en kommentar